stigma

Att var student är att vara halvtidsanställd ibland. Heltidsanställd ibaland. Ibland jobbar man 150 % o ibland 200 %. Visst, det är skoj, jag trivs som fisken i vattnet,  Men grupparbeten kan ju ta kol på vem som Alla vill nåt, ingen satsar åt samma hål. Jag satsar högt, för det mesta. Jag blir ledsen på den som vill lämna in ett halvdant arbete, igår skickade jag hem en i gruppen. Allt för att kunna göra det bästa av arbetet. Vi ( jag o raz) la ett par timmar, hade skoj o blev nöjda med rapporten. Jag vill göra mitt bästa, jag vill inte bara bli godkänd. Jag vill lära mig o kunna saker. Jag vill inte vara den som inte kan nåt, den som sket i (hög)skolan. Jag ger järnet, ingen kommer ihåg en förlorare. Vad ska man göra när en i gruppen vill lämna in en halvdan rapport, som är halvdantskriven, med ett språk man inte kan förstå? Är det okej att skicka hem han, ändra hans text o göra han icke delaktig i rapporten? Till saken hör att han inte fattde att han hade presterat dåligt. Har jag för höga krav, eller vad kan jag kräva att de i min grupp presterar? (Amanda, du vet ju hur det funkar på hogskolan.. Hjälp mig!). Asså, han är med på rapporten, men är det rätt att ändra hans text utan att han vet om det?

Ibland längtar jag hem, till Skåne. I Skåne pratar allt så man kan förstå dem, o ingen blit mobbade för dialekten. Jag var på Max i kväll o skulle käka burgare, O så var där når tjej som frågade var jag var i från. Jag svarade Skåne o hon bara skrattade. Det är inte så skoj, Gräv bort Skåne, hör vi allt som oftast. Skönt tänkter jag. Om Skåne tillhör nåt, så är det väl ändå Danmark. Jag kan ha fel, men ibland hade det varit skönt att slippa Sverige, Anders Borg o nationaldagen som inte betyder nåt. I Danmark kan man dricka öl till frukost, bara det säger ju en hel del om landet, (vi alla vill bo i, egentligen).

Som tilllägg kan jag säga att jag är en hängiven kubare. Visst,töntigt, nördigt, tradit.. Jag säger skoj, givande och ett intresse. Vissa spelar fotboll, andra spelar schack, jag håller på med kuben. Efter Londonresan i november ifjol blev jag kanske lite väl biten av Rubiks kub, jag kan sitta i timmar med den. O då kan jag lösa den på runt 45 sekunder. Jag ser det som en tävling med mig själv. Det finns hela tiden något nytt att lära sig, något som går fortare. Målet just nu är att komma ner på en medeltid på 30 sekunder. I april är där en tävling, jepp man tävlar i kuben mot varandra också, i Västerås. Mitt mål är att vara med på den och då ligga på den nyss nämnda medeltiden. I dagarna hade jag en medeltid på under 40 ske o en bästa tid på ca 30. Det är som ett hundrameterslopp, tränar man inte kan man inte blir bättre o hittar man inte nya knep kan man inte bli bättre. Jag satsar järnet, o vill blir bättre. Precis som i skolan (egentligen) jag tävlar inte mot nån annan, jag vill lära mig. Under 30 är målet, vi får se var jag hamnar...

Ha det najs, i veckan åker vi någ skidor i Stöten, med Emms familj. Skidor är skoj, kan icke få nog..